By TiniWinisen

Shit alltså 4 års trotsen är INTE att leka med. Härhemma är Max ett monster kvällstid vid läggdax.
Inget verkar hjälpa, vi hotar med att ta bort roliga saker för han och verkställer dem.
Ikväll har han blivit av med datortid, nintendotid, svampbobförbud för imorgon och inget lördagsgodis på lördag.
Detta hittade jag nu när jag googlade runt för att hitta styrka...

"En 4-åring är ofta en ängel borta och hemsk hemma. Det är precis som det ska vara."

"4-år är på många sätt en harmonisk ålder. Barnet är aktivt, nyfiket och roligt. Men runt 4 år kommer barnet in i en intensiv utvecklingsperiod och som vid all utveckling kan det också bli jobbigt. Det kan bli en kamp om makten hemma och till synes små motgångar kan göra barnet rasande. Nu är barnet inte lika lätt att avleda längre."

Kamp om makten hemma kan man lugnt säga att det är. Min goa unge förvandlas till ett monster. Att avleda är nästintill en omöjlighet numer. Han lyssnar inte på vad man säger, skrattar åt en om man blir arg m.m. Tänk vad enklare det var när han var mindre och trotsade, fast då tyckte man det var superjobbigt. Fasar för 6-årstrotsen som kallas för Lilla tonåren. Läste iaf vidare på nätet och känner mig mer lugn och stark igen efter det. Det är inge fel på oss och våran son. Det är normalt!! Fast det känns inte så när det är som värst!

"Trots kan vara väldigt jobbigt, både för barnet som trotsar och för omgivningen. Men trotset behövs och det är positivt eftersom det leder till mognad och utveckling. När barnet plötsligt tvärvägrar och bär sig illa åt är det lätt att vi som föräldrar tycker att vi har misslyckats. Eller vi blir oroliga, undrar vad som hänt med vårt snälla barn som vi inte känner igen.

Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara. " 

Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi  "välja våra krig".
• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
• Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
• Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning.

Texten hämtad från psykologiguiden.se