Trots på hög nivå
Han skriker i högan sky när han inte får som han vill eller när nått går emot han. Han vill gärna bestämma det mesta vad det än gäller liksom. Han har ett himla temperament och lyssnar inte för fem öre. Säger man åt han så skrattar han oftast bara åt en.
Vi hotar härhemma med både det ena än det andra (tex att det inte blir nå dataspelande eller lördagsgodis osv) för att det vi säger ska ta skruv och tas in. Det hjälper ibland och ibland blir det tusen gånger värre när vi är tvungen att göra verk av våra hotelser, som t.ex. att dataspelen tas bort.
Men det är sånt man lär ta för att han ska förstå att han inte kan bete sig hur som helst.
Men det slår nästan aldrig fel att han efter ett utbrott förstår att han gjort fel och säger att han är snäll och säger förlåt. Så på det viset känns det iaf skönt att han faktiskt förstår att han inte kan bete sig illa och få som han vill jämt, även om han inte vill/kan ta till sig det under hans utbrott när han är så arg.
Ofta efter hans utbrott så säger han ofta att han känner sig ledsen för att mormor inte finns här nå mer och det sker väldigt ofta vid läggdags. :-(
Detta hittade jag på mammasidan.se
"Möt trots med respekt
Ett barns trotsutbrott skall inte tröstas. Tänk dig en man i 40-års kris. Han säger till sin fru att han egentligen önskar sig ett nytt jobb. Han är frustrerad på sin nuvarande arbetsplats och har lust att söka ett nytt och annorlunda jobb. Hans fru klappar honom på huvudet och säger: ”så, så lilla vännen det går nog över, du har nog bara en dålig dag.” Mannen önskar inte att bli bemött på detta sätt av sin fru. Han önskar sig respekt eller åtminstone lite motstånd.
Barn önskar också att bli tagna på allvar, de önskar att bli mötta med respekt, men det krävs också gränser som när föräldrarna ex. säger: ”Jag förstår att du är arg nu och att du inte vill lägga dig. Det är bra att du är arg, men du får inte slå mig för det gör väldigt ont, det är sent nu och du måste lägga dig.” Att bli arg på barnet förlänger bara den smärtfyllda trotsperioden. Barnet blir förvirrad och frustrerad."
Kan ju säga att det är lättare sagt än gjort att inte bli arg när de trotsar hur man än försöker. Men jag ska försöka ännu mer att inte bli arg och möta han med mer respekt men ändå sätta tydliga gränser.
Nån som har nå bra tips? Hur hanterar ni era barns trotsanfall. Help me!!
Här trotsas d oxå,hon har kommit på att hon har två föräldrar och om den ena säger nej så kan ju den andra säga ja och så får man som man vill iaf :).
Jag är oftast ful och prutt mamma.
Mr T får arbeta hårt för att vara lite mer konsekvent,, - snällbert
Ja de måste vara tufft och hitta balansen, tålamodet tryter nog rätt fort och orken är som bortblåst efter några trotsvändor. Man är inte mer än människa och blir irriterad/arg då.
Jag biter ihop och gör mitt bästa för att inte bli arg och om jag blir det så brukar ialla fall Charlie reagera positivt på att jag säger förlåt och förklarar varför mamma blir så arg. Peppar peppar så verkar trotset gå åt rätt håll nu. De riktigt bra dagarna är fler än de dåliga. Sömn är bra, och då menar jag inte för honom utan för er. Jag går och lägger mig före tio varje dag för att vara pigg och orka ta alla strider :-) Håll ut det blir bättre tillslut har jag hört!
Hualigen.. trotset är här också.. vissa dagar är det riktigt jobbigt. Jag försöker att säga "jag förstår att du är arg men..." osv. Men vissa gånger blir man ju arg o skäller istället :( jag är ju inte mer än människa..
Vad gäller Lowes pappa så JA det är skitjobbigt :( vilken människa alltså jag fattar inte alls hur han fungerar. Han verkar så blockerad... av ilska. Eller något. Hans gäster ska tackolov bara vara i kyrkan... jag känner inte att det skulle bli ett dugg trevligt om vi skulle sitta i en lokal o fika ihop allihopa... han får ordna nån fika/fest när han tar hem Lowe istället. Han är sur över detta men varför ska jag baka och fixa o greja för honom o hans familj?? Bryr de sig om mig?? Farfar han inte varit här sen i oktober typ.
Hur är det med er annars?
Kram