By TiniWinisen

Ja det vart till att vara hemma hela veckan med Lilleman då han återigen har öroninflammation. Nu i det andra örat (höger). Vi var till läkaren och han ringde öronkliniken i Gävle och rådfrågade lite, vi behöver bara ringa dit så får han en tid för Operation, men vi har valt att avvakta lite till. Den här gången hade det inte värkt hål så vi beslutade tillsammans med läkaren att försöka utan pencillin och ta det dag för dag och hoppas på att det läker ut av sig självt. Max har inte haft nå besvär på nätterna alls så det verkar som att det går åt rätt håll, men han säger att han har ont i just det örat om man frågar om han har ont någonstans.
Förkylningen har inte gett med sig och nu har han fått hosta igen pluttis så vi blev hemma från dagis idag också.

Imorgon ska jag följa med Mamma till sjukhuset där vi ska träffa läkare och prata om strålning på de nya tumörerna det hittat efter röntgen. :-(
Så imorgon har jag tagit ut en närståendepenningdag för att kunna få vara ett stöd åt älskade Mamma.

För närvarande är det inte så bra med stackars Lia heller, hon har det tufft den lilla tjejjen. Tänk om man kunde göra nått för att få bort Leukemin. Hon ska ju inte ligga på sjukhus, utan hon ska ju faktiskt umgås med vänner, sjunga i sitt band, få gå i skolan och bli kär och "prata killar" med tjejkompisarna. Det är så det ska vara egentligen, inte behöva ligga på sjukhus i flera månader i sträck och utsättas för den ena infektionen efter den andra. Det räcker att hon ska behöva fightas mot leukemin. Som jag alltid säger och håller vid, hoppet är det sista som överger en!!!!

Ja detta år kommer bli/är ett prövningarnas år, ett år fullt av hopp och förtvivlan. Det gör så ont att behöva se sina nära och kära lida och må så dåligt. Nu får det vara nog med skit i våra liv, dax för lite medgång!!
Var stark, håll ut, kämpa på... ja det är ord jag vill kräkas på!

Sänder även en jättetanke till en person som står mig väldigt nära som har det tufft som kommer i skymundan i allt detta. Jag verkligen verkligen hoppas på framgång för er, det är ni så värda!!! *hoppas*

Huuu nu vart detta ett tungt inlägg känner jag, men ibland lär jag pysa lite för att orka vidare. Det är tungrott just nu. Man vet att man lever iaf.


En jättestor kram till alla som behöver en!!!