5 år av stor saknad
Många tankar har gått till Annika idag. Hon är älskad av många, och jag vet hur mycket hon betyder för dig. Livet är så förbannat orättvist, himlen är en ängel rikare dock. Jag vet att hon är sprudlande lycklig för din skull, att ditt liv fick en sån fin vändning och hur bra du mår numera trots allt!
Stora kramar!
Blir alldeles tårögd. Annika var en underbar tjej och det är så jäkla orättvist att hon inte fick leva längre. :( Kan inte fatta att det har gått 5 år sedan man fick det där hemska beskedet av Sandra. Usch..
Stor kram till dig Tina
Usch hemsk läsning,men det är alltid skönt att skriva av sig.
Hon finns med dej i allt du gör,det tror jag absolut!
Och såå vacker hon var!
Många kramar
Ja, jag minns den dagen jag fick höra att hon somnat in. Min bror gav mig beskedet, han och Andreas är barndomsvänner. Ju, mer jag läser din blogg dessto mer upptäcker jag att vi känner ganska många tillsammans. Ha de bäst. Kram Nettan(kassörskan på Coop)
Jag rös när jag öppnade din blogg nu... har själv en vän som är lungsjuk just nu och idag har varit en tung dag.. det smällde till när jag såg det var 5 år sen idag hon gick bort.. skickar massa kramar!
Usch, usch, usch... Varför ska det få vara så att de som inte ska dö dör ändå? Sådana stunder tvekar man på om det finns någon däruppe... Han är då väldigt dålig på att bevisa det i sådana fall... 5 år... Vart tar tiden vägen egentligen? Självklart har hon ju redan sett både karlen din såväl som lillen! Klart hon vakar över er! Var inte utan att jag också fick en tår i ögat här... Det är verkligen orättvist. Det gäller att ta vara på dagen idag och vara rädd om varandra! Inte ta varandra för givet utan njuta varje stund ihop. Styrkekram från Östanå
Hua..
Ingen jag vet vem är men man blir ledsen bara av att läsa detta..
Ja, jag önskar verkligen att jag hade fått träffa Annika i verkliga livet och vet hur mycket du saknar henne! Är säker på att hon ser med stolthet på dig över vilken fantastisk mamma och sambo du är!
Jag vet att hon är med dej.
Hon var din bästa vän, man släpper inte varandra för att en kropp måste vila.
Kram // H
Tack för alla fina inlägg!!!
Usch va tårögd jag blev av att läsa detta..svårt att förstå hur det känns att förlora en vän. Klart att hon finns med dig hela tiden!
Kramar!
