Tiden
Så går tiden
och alla bilder bleknar
ljuset som falnar
och vinden som dör ut
Stoft över tankarna,
drömmarna som drömdes,
och minnenas skrin
rostar i hörnen
I morgon
är redan i förrgår,
sommaren
hinner bara förbi som en doft
från ett nyponrossnår,
och plötsligt
är hösten här,
snart är det åter
vårdag
Du
som varit mig så nära
är inte längre här,
ord och tankar vi delade,
gråt och leenden
allt förbi
snart täckta av tidens stoft
Jag ser mot gårdagsstigen
och minns...
medan ljuset falnar
och vinden dör ut
Kommentarer
Trackback