By TiniWinisen

"4-år är på många sätt en harmonisk ålder. Barnet är aktivt, nyfiket och roligt. Men runt 4 år kommer barnet in i en intensiv utvecklingsperiod och som vid all utveckling kan det också bli jobbigt. Det kan bli en kamp om makten hemma och till synes små motgångar kan göra barnet rasande. Nu är barnet inte lika lätt att avleda längre."

Kamp om makten hemma kan man lugnt säga att det är. Min goa unge förvandlas till ett monster. Att avleda är nästintill en omöjlighet numer. Han lyssnar inte på vad man säger, skrattar åt en om man blir arg m.m. Tänk vad enklare det var när han var mindre och trotsade, fast då tyckte man det var superjobbigt. Fasar för 6-årstrotsen som kallas för Lilla tonåren. Läste iaf vidare på nätet och känner mig mer lugn och stark igen efter det. Det är inge fel på oss och våran son. Det är normalt!! Fast det känns inte så när det är som värst!

"Trots kan vara väldigt jobbigt, både för barnet som trotsar och för omgivningen. Men trotset behövs och det är positivt eftersom det leder till mognad och utveckling. När barnet plötsligt tvärvägrar och bär sig illa åt är det lätt att vi som föräldrar tycker att vi har misslyckats. Eller vi blir oroliga, undrar vad som hänt med vårt snälla barn som vi inte känner igen.

Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara. " 

Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi  "välja våra krig".
• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
• Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
• Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning.

I onsdags när jag cyklade till tåget så cyklade jag precis som vanligt förbi Nya bruket, men idag var en lite annorlunda dag för jag fick nämligen syn på att det bolmade rök från/bakom en av garagelängorna som står längs med Fredriksgatan.
Klockan var 06:25 och jag gillar i vanliga fall inte att cykla där i den tiden då det ränner runt så mkt mysko folk där. Har bla sett en (misstänkt drogpåverkad) person springa över vägen fram och tillbaka så fort det kom bilar så bilarna fick väja och en gång var det någon kille som skrek efter mig på franska att jag skulle stanna.

Nåja tillbaka till denna morgon. Eftersom det ännu inte var supermycket rök så gjorde jag snabbt bedömningen att det förmodat precis börjat brinna i något och vilket betydde att var det någon som fjuttat på så var de i närheten, vilket kändes väldigt obehagligt. Jag stannade iaf till på cykelbanan och tänkte att jag lär iaf larma 112. Sagt och gjort!!
Larmcentralen hade lite svårt att förstå vart jag menade exakt då jag inte kunde säga mer än att röken kom från en garagelänga längs med Fredriksgatan fast på Nya Bruket sidan. Han vill att jag skulle invänta brandkåren och vinka in dem.
Mitt tåg går 06:40 så jag kände mig lätt stressad lär jag säga. Men brandkåren håller ju till på Fredriksgatan så de var på plats 6 minuter efter att jag larmat. Imponerande!!
De kom med blåljus och precis när de jag såg att dem kom så fick jag syn att röken precis avtagit. Dem såg lite frågande ut när dem kom men jag pekade vart det kommit i från och berättade att det faktikt hade rökt en hel del. Jag förklarade att jag lära iväg för jag skulle med tåget och sen stack jag iväg på cykeln.
När jag kom hem sen på eftermiddagen från tåget så cyklade jag dit och såg att det inte brunnit i själva garaget men intill garaget låg det en utbränd cykel!!
Så jag larmade brandkåren för en cykel som brann. Haha!! Nåja men det kunde ju faktiskt ha spridit sig till garaget då cykeln låg intill garaget. Och det som är lite läskigt är ju att de som tände på cykeln säkerligen befann sig i närheten när jag stannade för att larma. Man vet aldrig vad det finns för folk i denna värld, så jag är glad att jag lyssnade på min magkänsla.

Ja mycket ska man vara med om. Men nu vet jag iaf hur det är att larma 112 på riktigt och jag hoppas att jag aldrig behöver göra det igen!!

Tänkte slänga upp lite bilder från när vi var i Turkiet 19/5 - 3/6. Pegagos Resort i Incekum.


Massa åkande i alla rutschkanor som fanns vart det såklart. :-)


Och bad med pappa såklart!


Och bad med mamma!


Här trängs Max, Theo och Tess i Tess lilla minipool. Roligt hade dem iaf!


Bad i havet vart det såklart också! Jättefin strand!


Surfa lite på vågorna var skoj!


En tur ut på den långa bryggan vart det oxå!


Konstiga blommor de har här tyckte Max!


De badade inte jämt även om man kan tro det... minidiscot var skoj!


Träna att dyka var skoj!


Sen måste man ta igen sig lite oxå när man har semester!


Åt mat gjode vi också i bufferesturangen.


Denna underbara utsikten hade vi från våran balkong där vi avnjöt nån Efes då och då. :-))


Bada var bäst enligt Max!!


Tack och hejdå Turkiet för denna gång. Vi kommer säkerligen tillbaka igen!!