Mitt i allt
Jag har inte arbetat sen jag vet inte när känns det som, speciellt efter sommaren då jag arbetade hårt, så det har blivit en stor kontrast till att inte ha jobbat nu på 1½ vecka är det väl iaf nu som har gått. De dagarna har jag spenderat stora delar av på sjukhuset med mamma. Först nästan en vecka på IVA med all oro som var då och se mamma hallucinera på det viset och bete sig konstigt. Ja när hon inte var däckad då vill säga. Mamma hade väldigt starka mediciner för att få bort smärtan, bla narkosläkemedel som gjorde henne "konstig", mamma var stabil i övrigt men de beslöt att ha kvar henne på IVA då de inte kunde hantera så starka mediciner på hennes avdelning.
Nu har mamma fått en slags pump inopererad som skickar ut starka mediciner direkt mot cancerområdet (vilket orsakar smärtorna). Men av denna pump har nu mamma tappat känseln i ena benet och kan inte stå och gå. :-(
Man vet inte än hur det kommer att bli framöver om det kommer att bli "bra" igen.
Detta känns såklart jättetugnt för mamma då hon ju inte kommer att kunna klara sig själv hemma som hon brukar. Så vad nästa steg blir det vet vi inte än....
Nu får det faktiskt vara slut med elände i våran familj.... men jag önskar ju såklart inte att det ska drabba någon annan familj istället.
Det känns ändå skönt att det finns lite glädjeämnen kvar trots allt och det är älskade Max som sprider sån glädje till oss alla. Och så är det ju såklart även systers växande mage som sprider glädje. Hoppas så innerligt att mamma hinner uppleva den lille parveln också......
Nu blir det sängen för mig så jag hinner sova lite innan dagen gryr igen..
Åh, jag vet inte vad jag ska skriva... Blir så ledsen av att läsa att sånt här ska behöva hända.. Om alla fick vara friska och må bra helt enkelt!
Jag hoppas verkligen att din mamma får tillbaka känseln och blir av med smärtan NU. Tänker på er.. Kram!
Åh va jobbig tid, jag tänker jättemkt på dig och er alla!! Hoppas verkligen mamma din blir av med smärtorna och att hon kan stå och gå igen.
Usch man finner inte ord för allt elände som finns och att människor och familjer ska behöva drabbas av det och lida...
Många kramar!!!
Nämen älskade vän! :( Vad är det jag läser, hade ingen aning om att din mamma var så svårt sjuk. Vad ledsen jag blir av att läsa det... Ni som haft så mycket tråkigheter i familjen.
Man vet inte riktigt vad man ska säga eller hur man ska vara mot en som har en så nära anhörig svårt sjuk, det är liksom allas hemska mardröm känns det som.
Jag läste Laila Bagges blogg där hon berättade om sin sista tid med sin mamma, vad dom gjorde och hur dom såg till att tillvara på tiden de hade med sin mamma. Jag var så ledsen hela dagen efter hennes inlägg... samtidigt så fick jag en sån varm känsla när hon ändå var så glad över hur slutet hade blivit. Alla hade fått säga farväl och hennes mamma hade haft ett så avslappnat ansikte.
Jag har oxå läst mycket hos vimmelamman som verkar ha besegrat sin cancer, i varje fall så var hennes halvårskoll helt utan anmärkningar denna gång. 1 och ett halvt år till så är hon friskförklarad.
Vad jag hoppas att din mamma snart blir bra igen, att hon övervinner helvetes sjukdomen. Sänder över massor med styrkekramar till dig och din familj!
KRAM Nina ♥
KRAM älskade syster!!
Ja usch, det är så hemskt att läsa!!! Du är så stark som orkar med allting!!
Hoppas att det vänder och att det ljusnar igen!!
Kramar!!
En kram till er...
Tänker på er,hoppas det går bra
För din mamma <3
:( åh jag vet inte vad jag ska skriva... är ledsen för er skull.. jag hoppas verkligen hon blir bättre snart..
Kramar till er