By TiniWinisen

Idag tog jag och Max en cykeltur till stadsparken och lekte lite i lekparken där. Där var det en del barn med sina föräldrar bla en liten tjej som var ett par månader äldre än Max. Hon gillade inte att Max kom i närheten av henne för då sa hon bestämt Nej hela tiden och så gick hon fram till Max och hällde sand på hans keps. Max vart genast livrädd för den tjejjen och det förstår jag med det välkomnandet. Haha!!
Så helt plötsligt slänger hon sand/grus rakt i ansiktet på stackars Max. Han får i ögonen och blir jätteledsen. Mamman skämdes jättemycket.
Men ja så är ju barn, i hennes värld så såg hon Max som ett hot mot det hon höll på med och gjorde allt för att skydda "sitt". Synd bara att det var stackars Max som fick ut för allt.
Nåja det löste sig tillslut efter att jag fått bort all sand/grus från ögonen och ansiktet. Men han kollade extra noga vart han hade den där tjejjen och hon var verkligen på krigsstigen och försökte flera gånger att kasta mer sand/grus. Men då var vi föräldrar mer förberedda och kunde vara på vår vakt iaf.

Nu ikväll vaknade Max efter att vi lagt han och var såååå ledsen. Kanske är det händelsen idag som bearbetades i sömnen. Han hade jättesvårt att komma till ro igen och ville bara vara nära nära. Ja du Max det här är tyvärr bara början på livet detta, svårare stunder kommer vare sig man vill det eller inte. Tyvärr.

Imorgon kväll bär det av till Bergby och gratta Katarina som fyller hela 30 år i helgen. Nu kommer dem en efter en tätt efter mig. ;-)