Min förlossning

Jag satt och kikade lite på datorn och hittade min förlossningberättelse som jag skrev förut och jag kom att tänka på att jag faktiskt inte har lagt ut den på bloggen så jag tänkte att jag skulle ta och göra det. Så ni som inte vill höra sluta läs nu.....

Förlossningen


Vaknade vid en 02 natten till fredag den 14:e av att jag hade som en hemsk mensvärk. Hade känt av det redan dagen före fast inte så här starkt.

Försökte somna om men det gick inte och tillslut började jag ju ana att förlossningen var på G.

Låg och klockade värkarna och dem kom med ca 30 minuter emellan först innan det ändrade karaktär och kom med ca 15 minuter emellan.

Väckte Mattias vid ca 3:30 och vi gick ner och satte på mig TENS-apparaten som jag hyrt. Den hjälpte mig faktiskt väldigt bra så det var ju skönt.


Kl 8:45 hade vi tid hos barnmorskan för koll och vi åkte dit som planerat. Hon såg direkt på mig att det nu var på G, då jag bland annat samlat på mig väldigt mkt vätska i ansiktet.

Hem och vila sa hon och försök att få i dig nått att äta.

Åkte hem och skickade iväg Mattias till jobbet då vi trodde det skulle dröja ett bra tag till.

Men vid en 10:30 ringde jag hem honom. Då hade jag väldigt ont och kräktes varje gång jag fick en värk.

Ringde till förlossningen och dem sa att vi var välkommen in när vi vela för koll. Hon sa att har man värkar regelbundet var 5:e minut var det dags att åka.


När klockan var 12 då orkade jag inte vara hemma nå mer så vi åkte in. Bilfärden gick hyfsat bra. Satt i framsätet med min TENS-apparat i högsta hugget och en spypåse i den andra.

Väl inne på förlossningen tog dem in oss i ett förlossningsrum direkt då det var fullt i undersökningsrummen. Jag skulle få en CTG-kurva på mig och jag kände panik över att behöva ligga ner på rygg i en 15 minuter med mina värkar. Men det gick hyfsat bra ändå.


Barnmorskan kom sen in och sa att mina värkar inte var så regelbundna, men att hon skulle kolla hur öppen jag var.

Trodde då att jag skulle bli hemskickad igen men det visade sig att jag var öppen 4 cm så det var ju skönt.

Vi pratade om smärtlindring och jag sa att jag var villig att prova allt. Hon föreslog en varm dusch med massage med lavendelolja och jag tyckte att det lät som en bra idé så jag o M gick in i duschen och vart kvar där i 1 timme. Det var skönt att spruta varmvatten när värkarna kom och samtidigt få massage på ryggen av Mattias. Jag märkte att värkarna vart allt tätare och kraftigare men jag vela på ett vis inte ut ur duschen då det var skönt, men samtidigt vela jag ut därifrån för att få smärtlindring. Dessutom när vi stod där i duschen hör jag att dörren öppnas och det var en byggjobbare som trott det var ledigt. Haha!!


Det var ett sjå att torka sig torr och få på sig lite kläder mellan värkarna lär jag säga.

Väl inne på förlossningsrummet igen så fick jag än en gång lägga mig och ta en CTG-kurva och BM sa att jag kunde prova lustgasen under tiden jag hade kurvan och se om den hjälpte mig nått innan jag fick EDA.

Lustgasen hjälpte väl inte sådär super mkt. Mest vart jag konstig av den och kände mig full och drogad på nått vis. Utblåset fattade jag tydligen inte hur man skulle göra och M han förklara och förklara för mig och ändå gjorde jag galet hela tiden. Vilken syn!!

Jag såg grodor hoppa på väggarna och fick en känsla av att vara på badhuset. Mysko!!

Men på nått vis måste den ha hjälpt mig eftersom jag fortsatte andas i den.


När CTG:n var klar så skulle BM känna hur öppen jag var och hon sa att jag nu var öppen 8-9 cm och att det var dags att ta hål på hinnorna och sen föda barn.

Jag fick genast panik då jag fatta att jag inte skulle kunna få EDA.... Men hon peppade mig och sa att jag inte skulle ha nån nytta av den iaf just nu. Så jag fortsatte med lustgasen och inväntade krystvärkarna. När dem kom så ställde jag mig på knä och lutad över ryggstödet och krystade. Efter ett tag vart det jobbigt att stå så och det kändes som att ryggen skulle gå av. Vilket jag påpekade. Jag la mig då på sidan en stund och min BM satte akupunkturnålar, men det vette katten om dem hjälpte. Sen vela hon att jag skulle sluta ta lustgasen då jag vart så svag i mitt krystande.

Men herregud tänkte jag då!! Vad ska jag nu ha för smärtlindring??

Men hon peppa mig återigen att det här klarar jag och att det inte var så långt kvar nu.


Jag frågade när bebisen skulle komma?? Hon sa vid 17-tiden. Men längre än så tog det ju då Lilleman fastnade lite och behövde lite hjälpt på traven ut.

Jag vart mer och mer utmattad och hade inte mkt krafter kvar. Jag som dessutom hade kräkts hela dagen. Mattias försökte få i mig näringsdryck och druvsocker mellan krystvärkarna och baddade min panna med en blöt handduk. Det var sååå skönt!!


BM satte ett värkstimulerande dropp för att skynda på värkarna som avstannade lite.

När klockan så var 17 och ingen bebis kommit än så fråga jag än en gång när bebisen skulle komma.

Före Bollibompa fick jag som svar.

Jag var nu rejält trött och vela ha ut bebisen till varje pris. Så jag fick nå djuriska krafter i mig som jag använde mig av för att hjälpa till med.


En till BM kom in och skulle hjälpa till att trycka på min mage för att hjälpa bebben ut.

Av alla värkar så lär jag säga att krystvärkarna var bäst att ha. Dem gjorde ju självklart också ont men man fick liksom hjälpa till på nått vis och trycka bort smärtan på nå vis.

Efter en hel del hängandes på magen (av den andra barnmorskan) och så var det så nästan dags för bebben att kika ut.

Jag kommer så väl ihåg när jag kände huvudet mellan benen och den smärta det var och jag fick dessutom inte krysta fast jag vela, utan skulle invänta nästa krystvärk. Och så när den kom så tog jag i för kung och fosterland och vips så var han ute våran älskade son. Han las på min mage och han skrek på en gång. Jag kolla att han hade alla fingrar och så. Sen kikade Mattias under handduken vad det var för kön och det var en liten pojke!!!  Så visst kom han före Bollibompa allt. Klockan var 17:40 när han kom ut.




Ja detta var nått helt magiskt och nått som verkligen förändrat våra liv. Och allt till det bättre såklart. Han är så älskade våran Lilleman av oss och även av många många andra och det känns toppen.
Min förlossning var ganska snabb och det enda som trilskades var just under krystvärkarna och det tar verkligen energi av en så på det viset trodde jag aldrig att det skulle gå, men med stöd och peppning gick det bra.
Kan även säga att under min förlossning så var jag totalt inne i mig själv, jag var så fokuserad på att föda barn och alla värkar jag skulle ta mig igenom. Det kändes som att man i en annan värld på nå vis.

Gör jag om det???
Ja det kan jag tänka mig att göra faktiskt. *ler*


Kommentarer
Postat av: Tess

ler jag kan oxå tänka mig att göra om det!

belöningen var väl värd lixom, hihi ;)

Postat av: Bondbrud

Vad kul att äntligen få läsa din förlossningsberättelse!!

Vad hette barnmorskan som förlöste dig?

2008-11-15 @ 22:48:17
Postat av: Linda

Mäktig upplevelse som jag också skulle vilja uppleva! Tänk vilken fin pojke ni fick och stora killen redan, som moster är jag mäkta stolt över lillprinsen! :)

2008-11-16 @ 11:10:21
Postat av: silly

orkar inte läsa igenom allt de där men du e en stark människa som orkar gå igenom en sån sak. Jag t.ex. skulle alrig klara de. Hoppas barnet får det bra i vår värld, trots hur den ser ut

2008-11-16 @ 11:18:56
URL: http://sillyhilton.blogg.se/
Postat av: Miian

Åh förlossningsberättelse,guuud va "kul" att få läsa ;)

Kan bara hålla me dej...krystvärkarna var ju ljuva gentemot förvärkar/pinvärkar och annan smärta!!!

Du verkar precis som jag sluppit många krystvärkar innan sörnosen var ute ;)

GÖTTANS!

Kan absolut med tänka mig att göra om det,bara för det e så märktigt skulle jag vilja göra det snart,men när jag tänker längre....så får det vänta!!!

Hoppas helgen varit bra!

Kramkramkram

2008-11-16 @ 20:19:22
URL: http://miian.blogg.se/
Postat av: Heidi

Tänk att d är så faschinerande varje gång någon berättar.

Spännande spännande.. och allt gick ju bra =O)

Själv boxade jag till usk:an så hennes glasögon flög hon var väl ivägen antar jag och inget jag minns,, man blir väl lite så...

2008-11-17 @ 09:23:54
Postat av: Anna

Vilken bra berättelse du skrivit om din förlossning, jätteintressant och kul att få ta del av :)



Kramen!

2008-11-17 @ 19:34:13
URL: http://levinda.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback